Tel: (46) 0411/450 40 Fax: (46) 0411/402 58 E-post: svaneholms-slott@telia.com
Mer om slottet...
Svaneholms slott byggdes redan på 1500-talet, då Skåne var danskt. Det är ett ståtligt slott med park, skog och sjö med svanar. Därav namnet Svaneholms slott. Svaneholm har bytt ägare på många olika vis genom århundradena. Då, på 1500-talet, var det farligt att komma Oinbjuden till slottet. Alla fönster var skottgluggar och man blev mottagen med varma servetter. Idag blir man mottagen med varma rätter.
När Ni går över borggården kommer ni förmodligen inte att bli imponerade över dess storlek - den mäter bara 16 x 8 meter, vilket dock inte har hindrat slottets tidigare invånare från att iakttaga ett ståndsmässigt uppträdande. På 1700-talet bodde två adelsfamiljer i var sin slottsflygel. När den ena familjen skulle avlägga visit hos den andre, begärdes alltid hästarna och vagnen fram. Och så åkte man ceromoniöst de 8 metrarna från trappa till trappa med fyrspann.
Svaneholm hör inte till de större skånska slotten, men som present betraktat är det stort nog. Elisabeth Trolle, slottsfru på 1500-talet, lär ha blivit nöjd då hon vaknade efter bröllopsnatten och fann att hon fått hela slottet i morgongåva.
Något kuriöst gick det till 1608 då den barnlösa jungfru Bille avled. Hennes arvingar drog lott om egendomen.
På 1930-talet utbjöds slottet till försäljning. Priset var 90 000 riksdaler, men spekulanter saknades. Som tur var fanns det några rika herrar i trakten som gick samman och bildade en andelsförening, så att slottet skulle kunna bevaras. En andel kostade 30 riksdaler och det har man inte ändrat på. Än i dag kan man alltså bli "slottsägare" för endast 30 kronor.
Visst spökar det...
Det sägs att Vita damen går ett varv runt sjön varje natt mellan tolv och ett. Det lär vara så att denna dam sitter fången i en fängelsehåla, belägen under Svaneholmsjöns yta.
Det sägs också att en munk mördades i vårt källarvalv och att han efter det ruskiga dådet blev inmurad i väggen. Nu går han igen. Som tur är, är munken vänlig och lär ha hjälpt serveringspersonalen att bära tunga bördor i källartrappen, en gång för länge sedan.
Inne på museet kan det hända att man får höra pianomusik mitt i natten.
Jag måste erkänna att jag aldrig sett något, men visst skyndar man på sina steg en sen kväll när man går här själv.
Anneli