”Besöken på Svaneholm var ett efterlängtat avbrott i vår lantliga tillvaro. Svaneholm var – och är – ett pampigt Skåneslott i närheten av Skurup. Det ligger vid den lilla Svansjön i en lummig, vältuktad park med berömda jätteekar, omgiven av bokskog med ljuvliga ridvägar. På Svaneholm bodde pappas yngsta faster, Mathilde, änka efter Carl Hallenborg.
Faster Mathilde var en charmerande dam med kontinental prägel och slottsfru ut i fingerspetsarna. Hon älskade Skåne och räknade Köpenhamn som sin huvudstad. Över henne vilade en fläkt av den stora världen, som släkten runt sjön saknade.< Tillbaka till startsidan
Ingen av gårdarna därhemma tålde att jämföras med Svaneholm, som var byggt i en monumental fyrkant med borggård och ekande inkörsvalv. Hela det bördiga landskapet skilde sig från den karga västgötabygden. Luften var mjukare och förhållandena större. På Svaneholm var allt storstilat, med förnämt ekipage och hästar med lindade smalben och flätade svansar på engelskt vis. Det var omklädsel till den sena middagen och gästsviter med salong, där elden dånade i jättelika kakelugnar. Ändå blev det aldrig varmt. Det var alltid råkallt i de höga rummen av den kyla som endast finns i gamla slott och som tränger genom märg och ben.
Svaneholm är ett typiskt medeltidsslott, det började byggas år 1530. Från början hade slottet tre våningar med fyra längor kring en gård. I slutet på 1600-talet byggdes ytterligare två våningar på huvudfasaden, men slottsherrn fick inte råd att fullborda härligheten. De översta våningarna på Svaneholm blev aldrig inredda. De saknar såväl skiljeväggar som trossbottnar – men det förråder inte den ståtliga exteriören!
Nästa sida >